Kathy

Läste precis i aftonbladet att Lilla Tila Tequila vill adoptera från Haiti!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article6530027.ab

Jag har lite frågor till dig då Miss Tila.

   

• Vad ska du erbjuda barnen? En roll i din reality show.......
• Hur bra förebild anser du att du är för de här barnen?
• Har du någon aning om vad det krävs av en människa som uppfostrar ett barn?
• Har du tänkt på att ett barn är ett heltidsjobb så länge du lever, spelar ingen roll om dom har flyttat hemifrån du kommer fortfarande oroa dig för dom.

(herregud jag oroar mig fortfarande för ungdomar jag lärde känna genom mitt jobb)

Visst jag förstår maktlöshetskänslan efter en sådan tragedi, den har satt hela världen i sorg. Min spontana tanke var också, jag vill adoptera men förnuftet kom tillbaka ganska snabbt. Jag öppnade plånboken istället.......

Så Senora Tequila har du tänkt över ditt impulsiva beslut nu kanske? Jag skulle råda dig att åka ner som volontär istället och att skänka det du kan så att barnen kan få det bättre där dom är.

Vi pratar ju trots allt om människor här barnen är vår framtid.......

Det är inga valpar man kan omplacera när det inte är lika roligt längre.......




Ja, det här ser ju tryggt ut......

Jag försöker sätta ribban för dagen på morgonen. Drar mig länge så att jag hinner vakna ordentligt. När jag väl tagit mig upp ur sängen, tar jag en uppfriskande dusch. Men innan duschen sätter jag på härlig musik.

Finns inget bättre än härlig musik på morgonen....

Musiktips

Bob Marley                          

Three little birds
Waiting in vain
Stir it up

Jag känner att något saknas, men jag har svårt att hitta vad detta något, är. Jag är på väg mot mina mål och har börjat uppfylla mina drömmar.

Borde jag inte vara nöjd?

Jag har flyttat till ett varmt klimat som jag alltid velat, har kommit in på min drömskola där jag ska bli vad jag vill bli när jag blir stor.

Borde jag inte ha ro i själen

Bor med två underbara vänner som jag trivs med och går ihop med jätte bra.

Jag borde verkligen vara nöjd.

Något saknas.

Någon saknas.

Jag har vart singel i snart tre år efter ett väldigt jobbigt uppbrott. Både min självkänsla och mitt självförtroende tog otroligt mycket stryk. Att sluta beskylla mig själv var en kamp, jag festade bort min sorg och min ensamhet.

Jag kände mig ful, bortkastad som en gammal trasa. Hade inget förtroende för män överhuvudtaget, knappt för mina vänner. Idag försöker jag verkligen, men jag kan fortfarande gå förbi ett par och tänka stackars tjej han är säkert otrogen.

Livet sätter sina spår och jag jobbar varje dag med mina brister.

Kommer jag någonsin våga släppa in någon? Blotta min själ utan någon garanti om att det är säkert?

Jag vet inte, jag vet bara att det är dags att försöka.

Så vad är det som saknas?

Jag saknar någon att dela min innersta glädje med, men inte vem som helst.

Någon som inte dömmer, som försöker sitt bästa. Någon som tar hand om mig precis som jag tar hand om honom. En ärlig person som har hittat sig själv och sin mening med livet.

Allt har sin tid.......

Idag har vi vart på Comedy club här i Noho, jag hade så kul.


Komikerna var helt otroligt roliga, har träningsvärk i kinderna nu.
Vi blev förresten kallade för BET version of Sex and The City, sen frågade han vem som var Samantha i gänget...... antar att det är jag (icke). För er som inte vet så är BET-Black Entertainment Television eller nåt liknande


Anyway är du i LA så rekomenderar jag verkligen HAHA Comedyclub. Det kostar 15 dollar att komma in och så måste man beställa för minst 10 dollar per person men det är verkligen värt det.

http://www.hahacafe.com/

Fredagar och lördagar har dom All star comedy då har dom proffs komiker som showar.

Den här killen var där, han har vart med i Tropic thunder minns inte vad han heter men vi har gemensamma vänner.

Igår när jag skulle ta en liten tupplur knackade det på dörren, det var grannen. Jag hade ingen lust med sällskap så jag stod kvar vid dörren istället för att be henne komma in. Efter en stund säger hon att hon blivit utslängd av hennes rumskompis och om hon kan få bo här ett par dagar.

Det här går igenom mitt huvud på 3 sek:

1. Jag känner inte tjejen vi har träffat henne i poolen två gånger och umgåtts med henne en gång.

2. Hon har vart full alla gångerna, sist så drack hon en halv vodkaflaska och ville inte lämna lägenheten trots att vi allihop sa att vi skulle sova.

3. Nytt land ny stad, vi måste vara försiktiga.....

4. Hur kommer det sig att ingen av hennes vänner låter henne bo hos dom?


Jag kommer på en snabb lögn om att tjejerna inte mår bra och ligger och sover, så vi kan gå bort till fiket så länge och prata med dom senare. Innan vi går lägger jag en lapp till Emely och förklarar situationen så att dom är beredda när vi kommer tillbaka.

Lång historia kort.......

Tjejerna kommer på en lögn om att vi ska hämta några vänner på flygplatsen och jag låtsas att jag glömt av det totalt.

Så nu har vi nekat någon som inte har ett hem nånstans att vara.

Är jag en hemsk människa?

Jag har pendlat mellan ja och nej hela dan igår och idag men jag vill verkligen inte ha en främling i mitt hem..........